det var ett tag sedan jag skrev och det är av anledning att jag mått för dåligt för att ta mig ur soffan och hämta datorn. De få gånger jag har varit uppe på benen har jag försökt att vara en glad mamma och sambo även om mitt mående har tärt på oss allihop. 

Vår dotter som snart blir två är i en ganska krävande ålder vilket gör det tufft för mina sambo att på heltid ensam ha hand om henne. (Jag beundrar alla ensamstående som får livet att gå ihop, ni är fantastiska!) Jag tror det blir extra tufft för henne att mamma sitter i soffan men inte "är som vanligt" hon är ju för liten för att förstså <3

 

under semesterna var jag i kontakt med MVC som ville lägga in mig med dropp pga mitt illamående . Men med tanke på att jag bor i en knappt kallad liten stad så stänger den avd på sjukhuset över sommaren och jag var faktiskt inte särskillt pepp på att ensam dra iväg 7 mil, mitt under vår korta semester, för att ligga på sjukhus så jag tackade vänligt nej.

 

Jag mår något bättre nu. Jag kan äta lite, även om jag mår dåligt kräks jag inte längre på samma sätt. Jag kan dricka iste med isbitar (av någon anledning) och det är ju alltid något.

 

Imorgon börjar jobbet igen och jag fasar. Det känns som jag missat hela semestern för att jag legat i soffan eller hängt över toastolen.

En annan anledning är väl också att jag ska ha det ytterst knepiga samtalet med min chef att jag jobbar till årsskiftet sen är mammaledig igen (jag som precis lyckats få en samordarroll efter en hel del slit). Menmen!

 

Wish me luck