Jag tänkte starta om min blogg, alltså radera gamla inlägg och helt enkelt starta nytt. Men så började jag läsa inläggen och insåg att det var så jag levde, mådde och tänkte just då. 

Det var mycket klagan och mycket smärta och frustration men det var helt enkelt så just då! 

Jag hade faktistk glömt hur jobbig graviditeten var, hur ont jag hade  och den extrema längtan tills vår lilla böna skulle komma ut. Det är ganska häftigt att se tillbaka på.

Alla säger att man glömmer allt det jobbiga väldigt fort men faktum är att man glömmer allt, till och med de bra sakerna och det vill man ju inte.

 

Jaja jag tänker helt enkelt inte ta bort några gamla inlägg men tänker starta nytt från NU!