idag känns det som man har gjort hur mkt som helst men skulle jag rabbla upp sakerna hade det verkat superlöjligt. Men att bara hinna med en planerad sak/dag med en liten bebis är helt fantastiskt så jag är ändå lite stolt över oss.

 

Vi monterade sittdelen på vagnen. Jag hade en tanke att hon kanske skulle tycka bättre om att får sitta lite mer upprätt och kunna se oss när vi är ute och går. Hon hatar verkligen liggdelen, får fullständig panik varje gång vi är ute vilket gör att vi kanppt aldrig går ut och särskillt inte jag ensam. Idag "satt" hon upp (hon är inte helt stabil i ryggen än men i den enorma åkpåsen hon satt i fungerade det bra ändå) hon såg oss hela tiden och kunde titta sig omkring när vi gick, vilket hon älskar. Helt fashinerad och när hon tyckte att det räcker med intryck somnade hon. Detta har aldrig hänt med liggdelen så nu har jag lite mer hopp om att kunna ta promenader, äntligen!

 

Vi har redan satt upp våra adventsstjärnor eftersom det är barndop nästa helg för vår lille skrutt så kommer vi inte hinna det innan 1.a advent.

 

Vi har städat lite i lägenheten och min sambo har fixat flyttkartonger så vi nu skulle kunna börja packa lite när vi har tid och lust. (imorgon är det exakt 2 månader till vi får tillträde till huset)

 

Och jag har så in i H ont i ryggen. Jag vet inte vad jag har gjort, eller... att sitta och amma en 6kg bebis gör att ryggen tar stryk och detta hjälps inte av bristen på träning.

Jag var igår och aktiverade mitt pausade gymkort för att råda bot på detta men vill gärna hinna gå till en sjukgymnast först som kan kontrollera hur foglossningen påverkade min kropp, om det har läkt riktigt och om jag kan träna som jag gjorde innan eller hur jag ska gå till väga.