Som sagt min verklighet. 

Klockan ringer 0500, iväg till jobbet, göra allt på rutin och eftersom arbetsuppgifterna ökar så ska mer och mer klämmas in i rutinen, springer mig dagligen svettig för att hinna. Tiden räcker aldrig till så kan aldrig gå hem och känna mig färdig istället snurrar tankarn på vad man har kvar att göra till nästa dag man är tillbaka.

Väl hemma ska jag hämta en trött och hungrig skrutt på förskolan som såååå gärna vill sova men som jag måste underhålla och kämpa med för att hon ska vara vaken, så det är sällan superglada och lugna kvällar...

Till råga på allt så jobbar sambon kvällsskift denna vecka vilket betyder att hur mycket jag än skulle vilja ha någon att prata med om mitt skitjobb eller hur mycket jag än skulle vilja ha hjälp med dottern på kvällen eller hur mycket jag bara skulle vilja ha en kram så får jag snällt vänta till på fredag kväll.